Röda knappar är något extra i sig. Oavsett storlek så sticker de ut.

En sån här liten sak. Bara 14 mm i diameter går inte att dölja när den är röd. Den bara sitter där den skall. Den här har en liten melerad kant, i lite benvitt. Utsökt och vacker, trots sin ringa storlek! Jag kan inte låta bli att undra vad skaparen av knappen tänkte när vederbörande tog fram den?

Hur har alla knappar blivit till? Vem är det som har suttit och skapat och tänkt att "nu skall jag göra den här knappen, den skulle bli vacker".

Jag tänker på snövit när jag ser den här. " en flicka med en hy vit som snö, hår svart som ebenholts och en mun röd som blod". Baksidan är vit som snö och framsidan verkligen röd som blod. Mer blodrött än såhär blir det nog inte. 14mm den med.

Eller formen, hur kommer man på att man nog behöver en körsbärsknapp i körsbärsrött? Cherry-cherry Pie...Måste bara absolut vara 60-tal, eller kanske 70-tal? Vad tror ni?

Eller hjärteröd? Också vad jag gissar på 70-tal. Här är formen lite lättare att gissa ursprung på tror jag. "Love-peace-and-understanding". Kommer ni ihåg de fylliga formerna i ordet LOVE som man satt och kladdade i skolböckerna? Skulle gissa att de flesta gjorde så, i varje fall i min generation. Bokstäverna skulle liksom flyta ihop till en enhet....Det var tider det! 14mm.

Sen kan knappar ha lite egen form. Som den här vackra blomman. Av arken att döma som den sitter på så är det här 50-tal i varje fall.

Den här är också äldre. Och helt underbart vacker. Måste berätta om ett möte med en säljare i annan bransch som var på besök hos mig, då han ville visa sin produkt. Ni vet, ni har sett den perfekt skurna säljaren? Snygg att se på och absolut korrekt i sin klädsel, med kostym och slips och ny bil? Men faktiskt en väldigt duktig säljare, ni vet, en sån som skapar rapport och dialog redan två minuter in i mötet och som faktiskt glimtar igenom som person bakom den perfekta fasaden, och som vågar tänka utanför sin egen box? Det var ett mycket givande möte, en sittning som gav intryck och som väckte nya tankar. Faktum är att han förstås var en god buisnissman- för om han lyckas ge mig nya utvecklingstankar som jag förverkligar så innebär det i sista ändan att mitt behov av hans vara ökar. Inte alls dumt ärligt talat. Men i vilket fall som helst, det var inte det jag skulle återge. Han har upp den här och säger förbryllat när han sätter den mot sin manschettknapp  på kavajärmslutet; "SE HÄR":

"Ser du så vacker den skulle vara?" Han provade den ytterligare mot skjortbröstet. "Det hade nästan varit roligt att prova, jag tror att någon hade blivit förvånad, men ingen hade missat den". Nej, jag håller med. Om en man som ser ut att vara född i en Armani byter knappar på sin skjorta och sätter dit en knallröd lätt skimrande knapp från casådär 50-60-talet på 34 mm mot en ljusblå eller vit skjorta, så kommer INGEN att missa det. *skrattar glatt*. Och jag njuter verkligen av minnet. Undrar om han berättade sina knapp-tankar i personalrummet. Jag är inte säker på vem av oss som var mest galen i det mötet, ärligt talat. Det brukar vara jag, men jag tror att jag mötte min like, trots kostym och allt!

Sedan sist håller jag på att installera mig i en butikslokal irl, skall öppna på lördag. Då kommer det förstås att finnas knappar framme. Vidare har jag börjat knappa in knappar på tradera, där jag har "öppnat butik". Mest för att det är ett lättare förfaringssätt och tidsbesparande. Hoppas ni gillar mitt lilla urval! Mer kommer förstås på sikt men nu är det invigning på lördag som gäller först och främst.

Nu var det ett bra tag sedan jag la ett inlägg här. Misströsta inte, jag har inte försvunnit och inte mitt knappintresse heller. Synd bara att det inträffade så snart jag hade startat upp den här bloggen. Men då jag har en liten hämtning på agendan (="liten") inom kort, så lär det bli mer knappinlägg framöver än man orkar läsa....

Jag måste ju medge att jag är periodare. Tapetperiodare. Textilperiodare. Knapperiodare. Och det sista så har det varit ett tight schema i övrigt. Men idag njuter jag av oväder och sånt man kan göra utan att ge sig iväg hemifrån. Så jag grävde fram en liten storfavorit. Har jag sagt att jag har en särskild vurm för svarta knappar? Dvs, svarta knappar som utmärker sig på något sätt. Ex glasknappar. Fast det här är inte en sådan. Det är en plast. Ett lite äldre plastmaterial.

Ser inte mycket ut för världen?

Fast nu ljög jag. Den ser visst ut att vara mycket för världen. För knappvärlden och för den som vill ha en liten extravagant knapp i en kappa, eller kofta. Inte så superstor och utmärkande, 23 mm, eller 2,3 cm.

Men såå fin!

Ser ni att toppen liksom sticker upp på den, som en hatt ser den ut i profil. Därför går den under benämningen "hattknappen" när jag pratar om den. Inte för att den är till för hattar utan för sin form. Fast jag tror att den hade varit riktigt riktigt vacker som en dekorknapp i en hatt med.

Tunnel under:

Snön vräker ner och på fönstret syns det att det är mildväder för vätan står i långa rader uppifrån och ner. Smälta.

Det skall frysa på under kvällen. Vägarna lär bli förrädiska.

Jag ber er alla därute att köra riktigt riktigt riktigt försiktigt idag! Själv tänker jag ta bilen till busshållsplatsen under eftermiddagen för att hämta barnen som inte skall behöva gå i det här vädret, inte ens en ynka kilometer. Men sen tänker jag inte stoppa ut näsan igen innan det är vår!

Äsch, nu ljög jag igen. Rästen av den här dagen menade jag, förstås!

Idag fick jag ett par överraskande beställningar på dekorband och knappar. Superroligt! Inte minst med tanke på att jag nästan har förväntat mig att jag får träda i idé hela januari, eftersom det reas överallt och julen brukar ju göra ett hål eller två.

Men därav fick jag nöjet att gräva ner mig i allsköns knappar och dekorband. Bollfransarna är så gott som slut. Det återstår endast två meter blå och ärtgrön. Sen är det finito. Riktigt riktigt roligt! Vågar mig på att lasta på mer mig hem av bollfrans nästa gång. Kan snart räkna igenom om mitt prisläge höll eller om jag gick back i sista ändan när man väger in alla kostnader eller om jag kan hålla samma pris framöver? Alltid lika spännande när man gör ett provköp som jag gjorde med dekorbanden och bollfransarna.

Nedan visar jag en knapp som jag hade nöjet att packa idag. Har tyvärr helt glömt att ta mått på den, men den är nog omkring 2,5-3 cm skulle jag tro? Kallar den för ornament. Färgen är petrol. Eller mörkturkos. Kommer från en nedlagd damekipering och finns inte i superstort antal. Men visst är den fin?

Skriker den inte 80-tal?

Enväldigt rååsa knapp. Nästan så superbabyrosa den kan bli. 23 mm. Ligger i rör.

Se här en lite rolig detalj som kommer någon gång under knapphistoriens gång.

De får tvättinstruktioner!

40 grader och strykning med en plupp tål de. Och en fyra har de kostat från början. Min ungdom flashar förbi. Hade älskat den här en gång i tiden tror jag. Då när det var babyblått och rosa i kombination, när Greaseinfluenserna stod på topp och andra hade axelvaddar som stod som råttxxx ut åt sidorna. Minns ni? Jag vägrade axelvaddarna, klippte av dem direkt. Var aldrig min grej, även om det var så idealet såg ut. Men å andra sidan föredrog jag byxorna tajta och levisjackan var förvisso blekt men under hade jag skinnvästen som jag bosatt mig i och sjalarna hängde långa. Hade massor av palestinasjalar i massor av färger, och sjalar med metalltråd och långa hängande sjalar med knut. Gick inte en meter utan sjal. Sen hittade jag blanka svarta jeans. Behöver jag säga att jag hade turen att bo i staden där det legendariska postorderföretaget fanns? Kille och Tjej. Ett tag var jag så standard att det till och med hände att butiksbiträdet hade tagit hem ett ex av något hon trodde att jag skulle gilla trots att de inte tagit in det i butiken annars, eller bokat ett prov i en storlek som kunde passa mig. Det var under min lila period, ett tag var jag nämligen HELT lila från topp till tå.

Det var tider det. Jag sörjer än idag Kille & Tjej. Det var så tragiskt när de packade ihop sin affär, som innehöll det mesta man kunde tänka sig, att komma in där hos dem var en helt outstanding upplevelse. Det fanns plagg från högt till lågt och överallt. Och alla regnbågens färger skrek emot en när man kom in.

Jag undrar mer och mer om inte min ungdom och just kille och tjej har gett mig massor av mer färginfluenser än jag själv har förstått. I minnet kan jag gå tillbaka dit när som helst och jag ser dem som jobbar där framför mig. Åh, vad jag önskar att jag kunde gå tillbaka fysiskt och säga till någon av tanterna eller ägaren:

"Hallao! Läget? Har det kommit något nytt?".

Ibland är förpackningar da thing. Emballaget som varan ligger förpackad i. Originalförpackningen i sig. Se här!

Prym hooks and eyes. Made in western germany. Är den inte bedårande så säg?

Svarta hyskor och hakar. Jag ser förstås massa behåtrassel framför mig. Men också tighta klänningliv. Är det någon som överhuvudtaget använder hyskor och hakar idag? Till vad? Berätta gärna. Dessa förpackningar tog jag mest med mig för att jag tyckte att de var helt bedårande. Som en rest av sin tid. Ni vet, när design även uppvisade kvalitet? Gör design det idag, eller är det bara en tävling där trendigast vinner snabbracet, dvs, står på topp de 15 minuterna man har media-spotlighten på sig?

Ovan nr 3 i svart, nedan nr 2 i svart.

Best quality. Warranted rustproof står det på baksidan. Den här är senare tror jag än den förra? Men hakarna av samma utomordentliga kvalitet.

Givetvis la jag mig på lager även med silver även om jag personligen tycker att de svarta är vackrast att se på i förpackningen. Tanken är ju att de skall komma till användning någon gång.

Silver nr 2.

Och silver nr 3.

Har ett fåtal av vardera sort så är det någon som sitter och råkar ha behov av hyskor och hakar så hör gärna av er! Jag anar förstås att de knappeligen tar slut? Det är nog ingen kioskvältare detta heller...

Jag älskar att vara på stranden. Nästan oavsett årstid. Tyvärr är jag lite dåligt på att ta mig ner dit nu när det blåser kallt, men jag måste se till att råda bot på det snarast. Jag riktigt längtar efter en lång strandkantspromenad. Självklart med en påse i handen och stora fickor som efter några trampade stigar buktar betänkligt. Jag kan nämligen inte låta bli att samla strandfynd i. Stenar. Och inte minst snäckor. Jag har den ofantliga turen att ha ett par kilometer till närmaste strand fågelvägen och utanför nejden går strandremsan kilometer efter kilometer. Bra dagar ser jag havet i horisonten. Det är underbart. Verkligen!

Sommar och sol är nämligen exakt vad jag associerar till varje gång jag plockar i dessa åldrade små linne- och tyg-säckar med patina...

Ser inte mycket ut för världen, eller hur?

Men se här...

First quality Fresh water shell buttons står det på säcken. Säcken, ni ser att den har ålder... är det inte märkligt att den ensam har tagit tidens tand och att alla pärlorna i ligger där helt intakta och har varit väl skyddade i mörkret? Som en mor som skyddar ett barn i en famn undan all fara... linnesäckar är goda små detaljer. Egentligen borde man göra fler sådana påsar själv för att bevara gamla minnesting. Jag tror att knapptillverkare visste precis vad de gjorde när de la dem i påsar istället för annan emballage. Den här kallar jag Pärle 3, och den är ca 1,1 cm.

Den här bruna påsen:

Är vänd ut och in. Ville man skydda knapparna mot sömmen? Eller har knapprester samlats i den här under tidens gång? Eller var det olika varianter i den från början?

Ingen aning. Tror aldrig jag kommer att få svar. Kallar dem pärle 1 a och b. Den mindre mer vita a; är 1,1 cm och den marginellt större lite mer ofärgade eller vad jag skall säga b:, den har en liten touch of transparens, är 1,15 cm.

Här kommer en som är märkt Ordinary back.

På närmare håll ser de ut såhär:

Ordinary back, pärle 2 ca 1,25 cm.

Se här som de ligger och glittrar ikapp.

Helt bedårande. Det är som om alla världens sorger lyfts av mina axlar när jag ser sånt här. Tid står still och problem existerar inte. Bara den oemotståndliga känslan att få köra ner fingrarna och låta alla knappar glida undan. Den kalla värmen eller värma kylan, jag vet inte vilket. Men det är ljuvligt.

Knapp med aningens slipad kant, pärle 4 ser ut såhär på nära håll:

 Fast ljuset och färgen blev inte rätt på den här bilden. Den över med många knappar stämmer bättre. De är inte alls så kalla som på denna bild att se på.

Sist men inte minst, en större snäckskal i grått. 30 mm.

Fantastiskt vacker. Ja, jag säger det själv, när det gäller knappar har jag ingen blygsamhet. Jag har trots allt inte skapat dem själv. Så jag behöver ingen jante på min axel just nu! 

En ganska stor lite skålformad knapp. Ingen är den andra lik. Mer än storleksmässigt, men detaljerna skiljer dem åt, graden av skålformningen, ojämnheten på baksidan, hur lystretbryter på framsidan. De är helt underbara. Fa´n bloddy tastic!

Min Goliath. Han ligger där och bara är. Tar plats. Breder ut sig. Men skriker inte högt. Titta här, jag har lagt en tandpetare bredvid. Tar du fram en helt vanlig tandpetare så får du en känsla för hur stor han är.

Det som inte framgår är hur tjock han är, men han är värdig hela sin gevaldiga knappkropp. Och jag ser framför mig hur han kan pryda den stiligaste kapporna av alla och fullkomligt vräka fram allt vad stil och design heter som kappan i sig råkar ha?

50 mm.

Jag måste orda lite om lådans anteckningar.

Där har man räknat fram styckepriset. 36 st, och sen står det olika siffror delat på och adderat och moms och vinstmarginal man måste ha. Då har man kommit fram till att knappen vid den tiden, när den var ny, när det nu var, måste kosta 9,00.

Sen drog åren igenom och jag vet att mannen ifråga inte indexuppräknade sina knappar. Nejdå, tvärtom. Allt eftersom tiden gick sänkte han priset på sina knappar. Och sänkte. Och sänkte. Och sänkte. De sista åren kunde folk köpa knappar för ingenting i hans affär. Knappar blev omodernt. Ingen gick längre in i en knappaffär. Eller sömnadsaffär. Varför inte? De stora varuhusen började breda ut sig och erbjöd ett sortiment som tillfredsställde massan. En vit knapp är väl en vit knapp och en svart en svart? Finns det inget att välja på tar vi det som finns. Om vi ens bekymrar oss om att spara en skjorta som saknar en knapp.

Samtidigt stod mannen med alla sina knappar i alla de regnbågens färger och storlekar och ingen ville komma. Eller bara det yttersta fåtalet kom. Och de som kom köpte exclusiva dyra fina vackra knappar för ingenting. En bråkdel av vad varuhusen tog för sina massproducerad knappar i dålig kvalitet.

Knappar är inte längre vad de har varit. Och inte köparna heller. Vi nöjer oss med det Coop och Konsum kan sälja, eller hur?

Jag börjar väldigt starkt med en av mina absoluta favoritknappar just nu.

Twilightknappen. En liten oanselig vit glasknapp. Lite transparent.

Sen bryts ljuset i den. Ni har väl sett Twilight? Vet hur Edward ser ut i solsken?

This is the one!

Beroende på hur ljuset riktas ser den olika ut.

I vissa ljus eller i mindre ljus är den ingenting alls.

Det är nästan stört omöjligt att få en "tillräckligt" bra bild. En tillräckligt bra bild av den här existerar nog inte, just för att den byter skepnad beroende på vilket håll ljuset kommer ifrån. Det är som om alla prismans färger bryts.

Den kan bara älskas helt förbehållslöst. Precis som de flesta av oss människor egentligen. I fel miljö så sloknar vi. Men när vi hamnar rätt så spricker vi ut i alla regnbågens färger och blir oemotståndligt vackra, kreativa och underbara. Oavsett hur vi ser ut eller hur gamla vi är.

Den här knappen har ålder. Tillräckligt mycket ålder för att kartorna skall ha fått massa patina trots att de legat i en lådas mörka famn och omslutning, torrt och bra. Då är man inte purfärsk, eller hur?

Måttet är 18 mm, förrästen.

Och i min värld kvalar den hittills absolut för en av världens vackraste knappar. Men jag vet förstås att jag inte sett alla världens knappar än. Tror jag skall göra det till mitt ouppnåeliga mål!