Den här veckan går inte til min livshistoria som någon som utmärkt sig på annat sätt än att den segade sig som tuggummi igenom innan den tog slut. Äntligen söndag.

Måndagen började med platt fall. Många långa mil för ingenting annat än tappad sug och total meningslöshet. Varför håller jag ens på? Tänk om jag skulle söka mig ett jobb, och göra något "vettigt" istället? Men nåja, det blev snart onsdag och då fick jag lägga allt vad jobb hette åt sidan och ta mitt barnbarn några dagar istället, dvs på skoltid. Hennes mamma går i skola och bor fortfarande hemma men får ingen barnomsorg än.

Barnbarnet var, för att uttrycka det milt, brakförkyld. Så alla ni som har väntat på leveransbesked får det idag, för det kändes inte rätt att varva tiden mellan ett snorigt litet barn och packningar som skall skickas hitom och ditom runt om i landet. Inte för att någon hade märkt så mycket, men nog tusan hade man kanske undrat över var den där kanonförkylningen kom ifrån.

Nu aldeles strax skall jag ge mig upp i mitt packrum, så ni får snart mail.

Ute snöar det. Äntligen fick vi lite vinter för i år med!

Tröstar mig med knappar idag.

Efter ett halvtråkigt missöde igår.

Eller heltråkigt rättare sagt.

Det får jag lov att tycka när sambon tagit semester för att åka ner till södra landspetsen på ostsidan, helt förgäves och helt i onödan? Det är dyrt med läropengar ibland.

Nåja, jag borstar av axlarna så småningom och kommer igen.

Idag är jag glad över att jag har roliga knappbeställningar som skall packas och som tvingar mig att inte tänka på annat.

Ha en härlig fortsatt dag, alla!